Veckans tema: Berättelser, jag tänker gå tillbaka ända till Big Bang.
Tänk dig när det fanns ingenting, det är svårt att tänka sig, att det fanns absolut ingenting. En del av mig tänker att det är vår hjärna som har svårt att kunna föreställa sig ingenting. För det är ju på grund av någonting som vi ens finns. Någonting vi valt att kalla Big Bang. Berättelsen om hur allt blev till. En explosion större än vi kan tänka oss som skapade förutsättningarna för liv på vår planet.
En forskare vid namn Carl Sagan som arbetade på Nasa, hade kommit fram till nån gång på 80-talet att vi alla är gjorda av stjärnstoff. Jag kommer dela ett klipp på youtube där ni kan få en förklaring. Det är 8 minuter långt och väldigt enkelt förklarat. Titta gärna.
Tänk vilken fantastisk berättelse, att vi alla är gjorda av stjärnor som har dött och sedan spridit sitt stoff i universum. Under miljoner år har stoffet blivit till nya delar med nya egenskaper som sen i sin tur blev vi människor. Som vi vet så har vi ju bara funnits i den här formen på vår jord en bråkdel av jordens och universums livstid.
Jag funderar lite på de berättelser vi människor skapar, berättelser om början och om slutet och allt där emellan. Det finns alltid en början och ett slut i en berättelse, ibland kanske man inte får höra slutet, för det inte har skett än. Men det är samma sak med våra liv, det finns en början och ett slut. En del drömmer om evigt liv, något jag har svårt att förstå. Undrar om man ens har tänkt vad för evigt står för. Tänk om mänskligheten dör ut, vill man fortsätta leva då? Tänk om alla förutsättningar för liv på jorden ändras, även då? Jag tror på något sätt att ”evigt” i den bemärkelsen kanske ändå är på en begränsad tid.
Jag tycker om tanken på att livet har en början och ett slut. Hur fantastiskt är inte det, att vi vet att vi är här en stund på jorden. Jag vet att vi fasar döden, för den är definitiv. Men jag skulle vilja att vi pratade mer om döden, och var mer tacksamma för livet. Jag tror att det skulle göra oss mer försonliga med döden. Om vi kunde ta till oss något så stort som att vi är skapade av stjärnor och finns här just nu, under de förutsättningar som är gynnsamma för det liv vi lever. Så tror jag att vi skulle tycka att livet skulle vara mer en gåva, en upplevelse som skapats just för oss att njuta av nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar