Humor har räddat mitt liv

 Jag har alltid fått höra att jag har en otrolig fantasi och sinne för humor, att jag kan få vilket dystert rum som helst att kunna brista ut i skratt. Det är i humorn jag finner meningen med livet, jag bär gärna det om det för en liten stund kan lätta trycket hos någon annan. Missförstå mig rätt, det är inget tungt ok att bära, jag trivs med det och det är ingen flykt, utan mer mitt egna sätt närma mig saker som gör ont.

Jag minns svenskalektionerna i högstadiet, där hade jag på något märkligt sätt fått tid för att läsa upp mina noveller jag skrev på fritiden. Mina noveller eller korta berättelser var egentligen helt tagna ur mitt liv. Men det var ingen som förstod att jag skapade dessa karaktärer från att studera människor och deras beteende på krogen när jag satt där med mamma. Jane som rökte ett paket cigg på en kväll, som alltid hostade innan hon sa något. Maggan som kastade ett glas i huvudet på Vivi för att de bråkade om vaktmästaren som tydligen hade ihop det med alla singelkvinnor i huset. Tommy som alltid grät när han sjöng karaoke. Det fanns många mer, men det är inte de jag vill berätta om, utan ge er en bild om hur det började. 

Berättelserna blev mitt sätt att få yttra mig om det jag tyckte var jobbigt och samtidigt äga min historia. Jag har många gånger fått höra att det jag gör är att fly, när jag skrattar åt de mest bisarra som hänt mig under livet. Men jag skulle vilja säga att det finns medlidande och kärlek i min humor. Det är i humorn som jag och Andy möts. Det är i humorn som jag och min bror överlevt våra barndomsår, det är en plats där bara han och jag kan mötas, för det går inte att få någon annan att förstå. Hur förklarar man det roliga med att mamma "parkerade" cykeln utanför Ninos. Just det begreppet har blivit ett mått för oss där vi beskriver hur pass full mamma hade vart dagen innan. Det finns en sorg och ett lidande i det hela, men jag vill äga mitt lidande. För vem vore jag utan det? Det är i lidandet jag har tagit mig upp och framåt igen och det är i lidandet jag mött mitt innersta jag. Det är i lidandet jag märkt vilka som stannat kvar.

Själens språk - det inre livet

Veckans tema har bjudit oss till att blicka inåt. Hur kan vi vara säkra på kunskap som speglar det inre livet? Vilket språk förklarar för oss vad själen är? Vi har brottats med psykologin och dess olika teoretiker som belyser de olika aspekterna av vad det innebär att vara människa. Är människors handlingar blott en förklaring av de kemiska processerna som äger rum i hjärnan? Kan vi förstå en enskild individs handlingar utifrån studie av grupper? Ligger makten i kunskapen om hur människan fungerar? Är vi bara får? Både tankarna om och förklaringarna är många och har i sin tur sina sidospår, det verkar inte bara finnas ett sätt. Hur kan vi objektivt studera människan när vi själva som subjekt upplever och känner även inifrån. Det ena kanske är enklare att studera, då vi står utanför och ser endast de handlingar som utförs. Men hur blickar man in en människas inre väsen? Hur förstår vi de drivkrafter som ligger bakom handlingen? 

 En del teoretiker syftar till rent kliniska processer som äger rum i hjärnan, andra förklarar det som ett utfall av arv och miljö. Vi människor är så lika, men ändå så unika. Vad är det då som gör oss unika förutom det uppenbara som utseende eller DNA uppsättning. Vad är det som ligger dolt, men som med sin kraftfullhet gör oss till de alldeles unika, individuella varelserna vi är? Vi har ju fått klart för oss att det går att både forska om människan som gruppvarelser och även slugt nog kunna styra oss i den önskade riktningen. Men nåstans där så finns just det där speciella med var och en av oss. Varför tycker vi om vissa dofter, varför tilltalar en viss konst mig och inte dig? Vad är det som händer i mig när jag hör en låt som träffar rakt in i mig? Det är ju något speciellt med just vårt inre väsen, det finns där från allra första början och det är så märkbart när det lämnar kroppen. Precis när en människa dör, då vet alla att det bara är kroppen som är kvar. Men vad var det som lämnade? Vad var det förutom det stannade hjärtat som pumpade runt blodet i kroppen som försvann? Vi har diskuterat själen och dess språk. Hur kan vi förstå en människas inre liv?

Samtalet

Samtalet ägde rum mellan två av oss deltagare och vi berörde både stort som smått. Vi diskuterade människan som den samhällsvarelse hon är och hur vi under livet ställt oss många gånger frågande till varför många gör som de gör. Diskussionen ledde även in på oss själva och förståelsen för oss själva och hur vi fungerar. Tankar delades om hur vi upplever lycka och samtidigt hur svårt det kan vara. Det kan vara svårt just för att vi inte ser oss själva som följare. Finns det ett behov av oss som inte bara lyder, vi som inte följer med strömmen, utan står bredvid och tittar på, analyserar. Vi båda ser oss som kreativa personer som behöver vår uttrycksform som mellan oss skiljer sig åt. Men förståelsen finns där, förståelsen om meningsskapandet som uppstår när vi befinner oss i flow. Vi ställde varandra frågan om vi fick välja en sak vi inte skulle kunna leva utan, dvs förutom basala behov som mat och sömn med mera. Om vi bara fick välja en sak, så kom vi båda fram till att det var musik. Musiken som uttrycksform spelar för våra liv en stor roll och det skulle kännas väldigt tomt utan den. Samtalet kom in på hur pass bred musiksmaken för oss båda var, men ändå delade vi en tanke om att för oss kan musik verkligen vara bred för att den kommer åt just den rätta känslan som vi precis befinner oss i. För att ytterligare utveckla vår uppgift så skickade vi två olika låtar till varandra och bestämde oss för att göra en tolkning av den andres låtar.

Låt 1 Linkin Park- Crawling (13134) Linkin Park - Crawling (Facebook Live session) - YouTube

Låt 2 David Guetta Bebe Rexha - I'm blue (13134) David Guetta & Bebe Rexha - Blue (AHH Remix) "I'm good, yeah, I'm feelin' alright" - YouTube 

Tolkning av låt 1: Då jag har en viss förförståelse så vet jag att skapandet av musik ligger nära till hjärtat. Just den här låten har en tyngd i texten och samtidigt den mer avskalade pianoversionen av en låt vi kommer ihåg från förr. För att göra min tolkning så har jag mig själv närmast till hands och låten tilltalar mig för att jag älskar pianoversioner. Sedan skulle jag gissa på att själva låten och dess uttrycksform påminner om det egna musikskapandet. Det poetiska med tyngd och kraft i orden och samtidigt det mer avskalade instrumentala. 

Tolkning av låt 2: Just den här versionen av låten har jag inte hört förut, men den påminner om en tid och en annan låt som den är baserad på. Vilket får mig att tänka att den kan väcka dels känslor och minnen från en tid när vi var yngre. Den här låten är mer i tempo och väcker en lust till att dansa och ha kul, lite som att släppa på tyngden i livet och sväva iväg på dansgolvet. Jag kan också förstå den här bredden som vi skrev om tidigare. Att båda delarna behövs, det tyngre och mer emotionella och det lättare som kan få oss på bra humör.

Fyrvaktaren

Veckan har spenderats i biblioteket letandes efter svar på filosofiska tankar. Namn stora och tunga, men med en skärpa som i dagens ljus fortfarande tränger igenom. Vi har dammat av Sokrates, Platon och Aristoteles, de gamla grekerna. Filosofi, det stora tänkandet och ett djupdyk efter svar om vad det handlar om att vakna. 

Till hjälp har vi diskuterat Platons grottliknelse, vad händer när vi kommer ut ur grottan? Att komma ut ur grottan går att likna vid upplysning. Vilket i sin tur leder till frågeställningen vad händer med oss när vi blir upplysta, vet vi om det, hur känns det och vad har det för pris? 

Personligen gillar jag att förstå ord och begrepp med hjälp av dess motsatsord. Vaken-Sovande, Upplyst-Oupplyst.

Vidare letar jag efter synonymer till orden, att vara vaken beskrivs med att vara uppmärksam, sovande med en frånvaro, slumrande. 

Upplyst i sin tur beskrivs med att vara kunnig, belyst och oupplyst som okunnig och obildad. 

Att vara vaken för mig handlar om att se saker för vad det är med en klar blick. Att se bortom dimridån och bruset som ständigt pockar efter vår uppmärksamhet. Bruset som används för att söva oss, så att vi ska befinna oss i ett mer slumrande tillstånd. När vi slumrar söker vi endast efter nästa dröm. Drömmar som får oss att gå till jobbet, till hatjobbet, för att kunna få uppfylla drömmar. Drömmar som kostar på, som kostar på vår planet och dess resurser. Men vad gör det om det handlar om att få uppfylla en dröm? Att vara vaken kostar på, kostar på att få skrota drömmar som kostar planeten på dess resurser. Att vara vaken är att vara medveten om alla steg man tar, alla vägval. Att vara vaken handlar om att medvetet blunda för det man inte vill se. Som i sin tur senare besöker dina drömmar. 

Upplysning handlar för mig att kunna se bortom det du ser. Hur ser man då bortom det man ser? För mig handlar det om perspektivbyte, å ena sidan; å andra. Att klara av att lägga känslorna åt sidan och försöka förstå båda sidorna av ett mynt. Att förstå att alla har sin egen verklighet. Att våga sträcka ut orden till det yttersta och samtidigt plocka dom isär. Den oupplysta tar världen för vad den är och söker inte efter någon förklaring. Stjärnor är stjärnor och det är bara så. De letar inte bortom det de ser. För vad skulle kunna finnas bortom det vi ser? 

Jag skulle vilja likna upplysning och att vara vaken med en fyrvaktare. Omgiven av ett hav som kan ta dig dit du vill. Samtidigt ensam på en egen ö. Ett ljus i mörkret för den vilsna, för en glimt av hopp för den som är ute på stormigt hav.