Fyrvaktaren

Veckan har spenderats i biblioteket letandes efter svar på filosofiska tankar. Namn stora och tunga, men med en skärpa som i dagens ljus fortfarande tränger igenom. Vi har dammat av Sokrates, Platon och Aristoteles, de gamla grekerna. Filosofi, det stora tänkandet och ett djupdyk efter svar om vad det handlar om att vakna. 

Till hjälp har vi diskuterat Platons grottliknelse, vad händer när vi kommer ut ur grottan? Att komma ut ur grottan går att likna vid upplysning. Vilket i sin tur leder till frågeställningen vad händer med oss när vi blir upplysta, vet vi om det, hur känns det och vad har det för pris? 

Personligen gillar jag att förstå ord och begrepp med hjälp av dess motsatsord. Vaken-Sovande, Upplyst-Oupplyst.

Vidare letar jag efter synonymer till orden, att vara vaken beskrivs med att vara uppmärksam, sovande med en frånvaro, slumrande. 

Upplyst i sin tur beskrivs med att vara kunnig, belyst och oupplyst som okunnig och obildad. 

Att vara vaken för mig handlar om att se saker för vad det är med en klar blick. Att se bortom dimridån och bruset som ständigt pockar efter vår uppmärksamhet. Bruset som används för att söva oss, så att vi ska befinna oss i ett mer slumrande tillstånd. När vi slumrar söker vi endast efter nästa dröm. Drömmar som får oss att gå till jobbet, till hatjobbet, för att kunna få uppfylla drömmar. Drömmar som kostar på, som kostar på vår planet och dess resurser. Men vad gör det om det handlar om att få uppfylla en dröm? Att vara vaken kostar på, kostar på att få skrota drömmar som kostar planeten på dess resurser. Att vara vaken är att vara medveten om alla steg man tar, alla vägval. Att vara vaken handlar om att medvetet blunda för det man inte vill se. Som i sin tur senare besöker dina drömmar. 

Upplysning handlar för mig att kunna se bortom det du ser. Hur ser man då bortom det man ser? För mig handlar det om perspektivbyte, å ena sidan; å andra. Att klara av att lägga känslorna åt sidan och försöka förstå båda sidorna av ett mynt. Att förstå att alla har sin egen verklighet. Att våga sträcka ut orden till det yttersta och samtidigt plocka dom isär. Den oupplysta tar världen för vad den är och söker inte efter någon förklaring. Stjärnor är stjärnor och det är bara så. De letar inte bortom det de ser. För vad skulle kunna finnas bortom det vi ser? 

Jag skulle vilja likna upplysning och att vara vaken med en fyrvaktare. Omgiven av ett hav som kan ta dig dit du vill. Samtidigt ensam på en egen ö. Ett ljus i mörkret för den vilsna, för en glimt av hopp för den som är ute på stormigt hav.